Nationalförsamlingens reformer

Vårt uppror har gått som planerat, det har spridit sig till övriga delar av landet och nationalförsamlingen blev oroliga. Nu har nationalförsamlingen beslutat att de gamla privilegierna för adelsmännen och kyrkomännen ska avskaffas och att alla vi fransmän ska vara lika inför lagen, detta betyder att vårt ståndssamhälle nu är avskaffat. Rösträtten utökas också, nu får tre fjärdedelar av alla vuxna män rösta. Dessa reformer gör mig både glad och arg, fler åsikter uppmärksammas, men fortfarande är jag som kvinna betydelselös.

Det har skrivits en deklaration om de mänskliga rättigheterna och min väninna Marie Gouze skrev en liknande deklaration om kvinnans rättigheter där hon krävt jämlikhet mellan könen. Hon motiverar mig till att fortsätta tro och kämpa för att jag någon gång ska få vara lika mycket värd som männen runtomkring mig.

Herrarna i nationalförsamlingen funderar inte ens på något av det som Marie skrivit. Jag hoppas just nu på att de kan använda sina hjärnor lika bra som de gjorde när de skrev reformerna som gällde de mänskliga rättigheterna och avskaffandet av ståndssamhället, till att uppmärksamma och inse vad vi kvinnor vill och kan göra för samhället. Vi borde ju räknas som medborgare, eftersom vi kan uträtta samma stordåd som männen bara vi får chansen att uttrycka oss.

Min svägerska Mary Wollstonecraft håller just nu på att skriva en text som heter ”Till försvar av kvinnans rättigheter”. Jag har fått läsa lite av den och delar av den har verkligen fastnat. Hon skriver att kvinnan inte är skapad till mannens behag utan har samma rätt som han att utveckla sina dygder och förmågor. Hon hävdar också att det är omoraliskt att neka kvinnan möjlighet att utveckla förnuftet och studera. Männen tycker nämligen att vi kvinnor är för känslostyrda och saknar deras förnuftkapacitet. Jag går nu i Marys fotsteg och hoppas att mina söners framtida döttrar ska ha rätten och möjligheten att studera på samma höga nivå som mina söners framtida söner. Men tyvärr är våra ord bara tomma än så länge, men det ska inte få hindra oss från att tro och hoppas.

Källor: läroboken och www.wikipedia.se