Nationalförsamlingens reformer

Idag är det den 17 juni 1789 och vårt uppror har gått som vi tänkt oss. Vi samlades idag i bollhuset och vägrade komma ut innan vi fått våra villkor igenom- att bli fria från skatterna och andra avgifter samt att adelns privilegier ska avskaffas. Det här lockade många präster och adelsmän till vår sida vilket oroade nationalförsamlingen. Till slut blev det för många så kungen gav vika och tvingades acceptera detta mot sin egen vilja. Nu äntligen står vi alla fransmän lika inför lagen och beskattas lika.

3 fjärdedelar av alla män har fått rösträtt vilket gör mig glad eftersom att vi äntligen har fått en betydelse i samhället. Min fru däremot hoppas fortfarande på att kunna få bli en medborgare i det nya samhället, upplysningsidén säger att om alla är födda jämlika kunde man även vänta sig att kvinnor bli medborgare.

Under upproret så var min fru med och gjorde stora insatser, hennes mor Marie Gouze var en av dom mest aktiva. Hon skrev en deklaration om kvinnors rättigheter, där hon krävde att få jämlikhet mellan de båda könen. Hon vill att även att kvinnorna ska ha lika stor rätt i samhället som vi män, vilket jag medger. Hur kan inte männen i nationalförsamlingen tänk på vad kvinnor kan och vill göra för samhället. Nu är det bara att hoppas på att även kvinnorna kommer få rösträtt i framtiden. Min fru har stora förhoppningar om att få bli lika jämlik i samhället som oss alla män, efter allt som hon kämpat för i den stora insatsen om rösträtt. För min del känns det bara bra att vara en del av samhället styre och jag hoppas på att framtiden i Frankrike blir jämställd.