En dag var jag ute och gick. Det var den 14 juli 1789 och jag var nyanländ till Paris. Jag var påväg emot den stora marknaden för att köpa bl.a. ull, örter och tyg till min fru, och även andra förnödigheter. Jag kommer ihåg att jag stod precis vid ett litet stånd och tittade på karameller till mina barn när den stora moben kom. Det välde fram med människor med brinnande facklor och diverse redskap som funnits nära till hands, såsom yxor, högafflar och svärd. Jag blev mycket rädd men det märktes snabbt att dessa människor inte ville åt oss vanliga människor, de hade siktet ställt på Bastiljen, en stor fästning ifrån medeltiden där fångar ifrån motståndarrörelsen hölls fångar. Man märker att bönderna är mycket upprörda och jag gömmer mig och väntar tills de gått förbi. Jag frågade också en gammal dam som också gömde sig varför de stormade just bastiljen och hon svarade att hon trodde att Bastiljen upptog ett särskilt intresse hos revolutionärerna just på grund av dess symbolvärde som orättvisans och det juridiska godtyckets fängelse, men också för att bönderna behövde vapen och ammunition, vilket det fanns i inne i Bastiljen.
Jag blev väldigt nyfiken, jag har hört talas om att väldigt många bönder är väldigt arga och planerar olika uppror runt om i trakterna, men jag trodde inte att det skulle gå såhär långt. Jag är inte mycket för uppror och säga emot genom att använda våld, men jag lät inte min försiktighet stoppa mig denna gång utan följde efter den stora folkmassan för att få se vad som skulle hända. Det var kaos när jag kom fram, den brann i slottet och kulor ifrån bastiljens väktare ven genom luften, men man såg klart och tydligt att det inte var långt kvar fören folkmassan hade lyckats.
Jag kommer ihåg att jag undrade vad som skulle hända nu, och hur adeln och kungen skulle reagera på detta, men det återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar