Jag
var med om stormningen av Bastiljen, det var obehagligt och skräckigt. Kungen
var en bedragare. Tankarna av att göra uppror hade funnits länge, vi på
landsbygden har pratat om det många gånger men vi var rädda för konsekvenserna.
Många tankar om vad som skulle kunna hända om vi misslyckades. Vi var hungriga
och arga. Jag är trött på att behöva se min familj och mina kära svälta. Det
var dags för mig och alla andra män att göra ett uppror.
Vi ska kriga men vapen och ilska för att få våra röster hörda. Det är det ända
sättet just nu. Det här är vår chans. Det här är orättvist och det ska vi visa.
Vi ska storma Bastiljen och ta ut fångarna och hämta vapen i den gamla försvarsanläggningen
till en revolution mot kungen och adelsmännen.
Det fanns ingen ånger och spänningen var hög. Nu gällde det.
Ute på gatorna krigade vi, skotten från våra gevär sköts aktivt och vi ville
inte sluta. Hela staden var full med rök och jag kände mig alldeles arg.
Nu vart det revolution.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar