Robespierre tar makten och skräckväldet börjar

Efter allt som hade hänt hade jag än väldigt positiv syn på samhället. Jag kände på mig att detta skulle vara väldigt bra. Men nu har slaget kommit och det är värre än vad jag hade kunnat tänka mig.
Jag har träffat Maximilien Robespierre förut och var han en väldigt trevlig och smart man. Vi hade verkligen inte samma personlighet men han visste hur man betedde sig. Robespierre utstrålade elegans och ”adelsstolthet’’ men jag är inte säker på att det är så länge. Allt har förändrats och han är helt olik sig själv efter att vi i tredje ståndet har fått mer makt.
Robespierre var ledare över ”välfärdsutskottet”.
Välfärdsutskottet behövdes eftersom landet hade blivit hotat flera gånger utav andra länder efter det började utskotten ta hand om fler uppgifter och blev nästan som vår nya regering. Det var inte många som tyckte om detta. Hans makt var alldeles för stor.
Robespierre införde obligatorisk värnplikt och började rusta upp hans arme. Jag är väldigt gammal och han sökte unga män till soldater. Han tvingade mina söner att vara med och jag som är fadern i huset kunde ändå inte göra något åt saken. Flera hundratusentals män blev dit tvingade.
Robespierre var emot yttrandefrihet och det visade sig väldigt fort när folket började klaga och stå emot rättvisan. Men det hjälpte inte att folk protesterade och det började märkas när de blev halshuggna eller sattes i fängelset.
Ett tag i landet var det nästan tyst. Ingen vågade nu yttra sig längre. Ingen ville bli dödad så de höll sig inne i deras hus. Inne i orättvisan. Detta måste sluta nu. Jag vill ha tillbaka mina söner.